Den lätta vägen ut!

Varför gör man så?? Fick just veta att en gammal vän till mig tagit den lätta vägen ut.. Va 8 år sen jag träffade honom sist.. o ca 5 år sen jag pratade me honom på telefon.. Nånstans så visste man att de skulle hända, förr eller senare.. Han va så less redan då för 8 år sen.. Han hade tydligen tjej o barn nu, en lite knodd.. En liten kille som nu aldrig får lära känna sin pappa.. Men nångång tar de stop, man klarar inte allt o man kan inte ta hur mkt som hellst.. Jag va hans stöttepelare en gång i livet för länge länge sen o jag pallade inte trycket.. Vart för mkt av allt så jag drog.. Men han har ärrat mig, nånting jag måste bära me mig resten av livet.. Varför kan man inte bara skaka av de dåliga o fortsätta me sitt liv?? Jag försökte men som sagt ärr försvinner inte, dom finns alltid kvar... Vilket helvete de än va mellan oss så hoppas jag att du nu vilar i frid Joakim