Med stora öppna ögon försöker ja förstå va som händer? Känner att ja glider längre bort från allt o alla.. Men ja gör inte mkt för att försöka hålla mig kvar själv!! Jag orkar helt enkelt inte o de känns lite som att jag accepterat de, att de e ok att försvinna lite grann en stund då o då.. Har känt en massa känslor den senaste tiden o de e alla olika känslor på samma gång o ja vet inte hur ja ska bete mig därefter?? Så svårt att förklara så ja tror ja låter de vara så - oförstått.. Allt går bra nu o allt börjar rulla på på alla håll o kanter men ändå känner ja ingen inre glädje..? Jag e glad, jätte glad för att saker o ting håller på o ordna upp sig men de slås tillbaka lita fort igen av alla oförstådda känslor inom mig.. Men de kommer väll en dag... Sa senast idag att de känns som att ja står på samma ruta o trampar o att ja har gjort de länge nu.. Hur som helst så e de skönt att få skriva av sig lite fast den som läser inte fattar nånting av de.. Hur som haver så känns de liite bättre nu, hur nu de va möjligt!! Ah nä ja vet inte o imorrn e de måndag o ja, jobb jobb, jobb.. Ska ta en sväng me hunden o rensa tankarna lite för annars så kommer de bli en lååång natt!!!
Har aldrig vetat vad jag ska säga. Gör det fortfarande inte. Men önskar så innerligt att det här aldrig hade hänt dig.
SvaraRadera