Jag vet inte vart jag ska börja.. Allt e upp o ner o ja vet varken ut eller in.. Allt e så förbannat tomt o tystnaden e fan inte o leka med.. Han fyllde verkligen upp rummet med ljud, skratt o kärlek.. Saknaden e enorm o går inte att beskriva med ord.. Han va mitt allt o nu e han borta!! En vecka har gått nu o jag vet inte vart veckan tagit vägen.. Allt har lixom smält samman o de känns som de va igår fast ändå 100 år sen de hände.. Konstigt men de känns så, man har ingen tidsuppfattning direkt, allt står typ stilla.. Fast inte!! Allt känns så jävla orättvist o man undrar varför just han skulle lämna oss så tidigt, han va ju så liten, han skulle bli 5 månader den 20 dec.. Han va verkligen allas charmtroll o han hade världen största o sötaste leende o han log åt typ allt o alla.. Pratade man me honom eller busade me honom så lyste hans ansikte upp o han vart så glad.. Jag är glad över av att ha så många fina minnen av honom o att ha tagit så mkt kort på honom som vi gjort.. Minnena av honom hjälper när de e som svårast.. Allt e svårt just nu o de finns väll ingen som vet hur man ska reagera eller bete sig när något sånthär händer.. Man får ta en dag i taget o de har väll funkat hitills.. De e som sagt jävligt svårt att försöka leva ett "normalt" liv efter en sånhär sak men man måste ju försöka.. Men allt har sin tid.. Jag vet inte va ja ska säga om detta för allt är så overkligt o sånthär händer lixom inte.. Mina systrar har vart här nästan varje dag vilket jag e tacksam över då de inte känns helt ok o vara själv än.. Att ha K vid min sida e jag oändligt tacksam över för utan honom hade jag aldrig klarat detta.. För detta är svårt för oss alla.. Jag är tacksam över att ha er ALLA vid våran sida i de här.. Allt är så orättvist o svårt o allmänt skit ibland men han kommer alltid att vara i mitt/våra hjärta(n) o sprida glädje o aldrig bli glömd.. Han va verkligen VÄRLDENS underbaraste lilla bebis o jag älskar dig gubben o jag saknar dig så otroligt mkt min lilla lilleman..
Beklagar innerligt eran förlust. Livet är orrätvist. Hoppas ni finner styrka någonstans på vägen trots detta mörka.
SvaraRaderaVila i frid lilla gubben..
Ingenting jag skriver kan på något vis hjälpa eller ens kännas tröstande i detta nu. Men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig och känner en enorm smärta för det som hänt. Jag finns här om det finns något jag kan göra, även om vi inte umgås speciellt mycket är jag här för dig och träffar dig gärna för att prata eller bara dricka kaffe. Ta hand om dig. Kram
SvaraRaderaherregud cicci.....
SvaraRaderafinns inte ord för vad jag känner...
tänker på dig och det du går igenom.... det kommer ta tid för dig men som du skriver att du vet att ALLA finns och det ska du veta att även jag gör för dig om du vill något...... bara höra av dig,
='( Usch jag förstår inte att en sån söt liten hjälplös bebis måste försvinna. Livet är så himla orättvist. Det är vid sånna här tillfällen man verkligen inser att detta faktiskt händer. Jag hoppas att ni klarar er igenom detta. Och att ni stöttar varandra. Vi tänker på er. kram Ina
SvaraRaderaJag finns här... bara å höra av dig om du vill bubbla av dig nån dag eller bara sitta å jäsa i min soffa utan å säga nåt. du är välkommen å du ska veta att jag finns för dig... många kramar från mig... // madde
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Vet inte vad jag hade gjort om detta hände mig. Håller tummarna att han mår bra där uppe.
SvaraRadera